Sammandrag ur protokoll förda 1898-1905

Den 27/1 1898 samlades samtliga byamän i södra Renbergsvattnet. Man beslöt då enhälligt att ett skolhus skulle uppföras och att varje hemman skulle deltaga och bidra i mån av sitt skattetal.

Skolhuset beslöt byggas så att, bönsalen skulle blifva 14 alnar bred och 12 alnar lång. Skolsalen 10 alnar lång och 8 alnar bred. En kammare 6 alnar i fyrkant och en förstuga 6 alnar lång och 4 alnar bred.

Tomten lovade Salomon Renström att upplåta.

Sedan skred man till verket med en minutiös noggrannhet. För att alla kostnader och arbete verkligen skulle fördelas rättvist på hemmanen satte man ”prislappar” på allting.

Till exempel:
levererat timmer 12 öre pr aln
golvvirke fura 10 öre pr aln
takspån 1 kr pr aln
dagsverke sommar 1 kr 25 öre
dagsverke vinter 1 kr 75 öre
dagsverke med häst 2 kr 50 öre (3 kr på vintern)

För att hålla stenhuggaren Gustav Löfroth med mat utgick 50 öre.

Givetvis utbetalades inga pengar utan allting noterades i en kassabok där det klart framgick vad var och en hade bidragit med. Ansvaret för kassaboken ålades Sergeanten Karl Johan Isaksson.

Den 15 Maj 1898 beslöts att man skulle påbörja byggnationerna och på grund därav utsågs sex st deltagare ”fullt kompetenta” att börja timra upp de timmer som fanns upplagt. Dessa var O.A. Eklund, A. Sjöström, J. Larsson, O.U. Karlsson, O. Olofsson och P.A Norsten.

Även övriga rotebönder fick klart definierade ansvarsområden.

Till exempel:

Salomon Renström ombesörjde takspånshyvlandet.
Adolf Lundström sågning av virke från samfällt och stappling av densamma
Johan Karlsson sågning av virke från samfällt och stappling av densamma
Karl Petter Olofsson sågning av virke från samfällt och stappling av densamma
K.J Isaksson fördelning av samfällt virke mellan södra och norra delen av byn
Adolf Lundström var ansvarig för att i god tid lägga in en beställning på 2000 tegel i Åbyn

Den 11/8 var det dags att börja med inredningen och stämman beslöt enhälligt att Salomon Brännström skulle anlitas. I protokollet anges noga utförandet av både inredning och fönster. Både utseendets och arbetes tillvägagångssätt beskriv. Till exempel skulle dörren utföras i s.k. fransk stil.

Kanske tröttnade man på att diskutera detaljer för senare i protokollet beslöt man att låta O. Karlsson och O.A Eklund svara för färdigställande av tak samt byggnaden ”täljd och knytt” utan hörande av de andra deltagarna.

Tydligen behövde man även rena kontanter ibland enligt protokollet från den 17 september 1899. Beslut fattades nämligen att Olof Anton Eklund och Wilhelm Andersson skulle låna de övriga rotebönderna 300 kr och för de blev dessa betalningsskyldiga en för alla och alla för en som för egen skuld.

Under några år i början på 1900-talet verkar kammaren varit uthyrd till skräddarmästaren Konrad Larsson, som bostad eller arbetslokal framgår inte.

Den 4/10 1900 beslöt man att de uppkomna ojämnheterna i kassan skulle betalas enligt K.J. Isaksson gjorda beslut utvisande belopp (direkt citat).

Omkring 1937 fick skolhuset sitt nuvarande utseende genom en tillbyggnad. Märta Renström minns hur Melker gick omkring bland byggnadsställningarna och pratade med snickare och målare. Han var då i 2-3 års åldern och hade ”tottn i monn”.

Skolhuset är idag en samlingslokal vars storlek och skick är få byar förunnat. Att räkna upp alla som genom tiderna lagt ner möda och kapital för att underhålla byggnaden är omöjligt. Därför nöjer jag mig med att konstatera bakom skolhusets skick ligger ett ofantligt arbete baserat på frivillig basis. Det är nog allas förhoppning att den andan och inställningen skall fortleva i byn.

Sammanfattat av Greger Lundström.