Renbergsvattnets Elektrifieringsförening bildas. Kraftstation i Kvarnbäcken uppföres

Renbergsvattnets Elektrifieringsförening bildades den 11 maj 1918 av byamännen i Renbergsvattnet. Föreningen uppförde 1918-1919 en kraftstation i Kvarnbäcken. Den förlades till plats på bäckens södra sida, intill den gamla Buresågen. Som rådgivare vid uppförandet av kraftstationen hade Föreningen anlitat byggmästaren Gustaf Hedlund, från Fått (nära Röjnoret) och Viktor Markgren, Renfors.

Kraftstationens utrustning och skötsel

I kraftstationen insattes en turbin 25 hk och en växelströmsgenerator 22 hk, 380/220 V. I maskinutrustningen ingick även turbinregulator och svänghjul. Mellan dammen och kraftstationens sump förlades en trätub med en längd av 35 m. Sumpen låg i stationens östra del. Montaget av kraftstationens utrustning slutfördes på hösten 1919 då hela Renbergsvattnets by jämte ett par mindre byar fick sitt strömbehov tillgodosett. Innan stationen togs i drift hade för strömleverans till norra delen av byn i slutet av oktober 1918 en likströmsgenerator driven av ett nyinsatt vattenhjul i sågen provisoriskt uppmonterats.
Som maskinister vid kraftstationen tjänstgjorde 1919-1920 Edvin Lindström, 1920-1925 Konrad Fahlesson, 1925-1926 Einar Lundström och 1926-1937 Konrad Fahlesson.

Föreningens taxor

Vid Föreningens sammanträde den 18 september 1919 beslöts att för medlemmar i Föreningen skulle för belysning en strömavgift av 30 öre per normalljus och år utgå jämte en årsavgift av 50 kr per delägare.
För abonnenter som icke voro medlemmar i Föreningen bestämdes att strömavgiften skulle utgå med 80 öre per normalljus och år intill 100 normalljus och för överskjutande anslutning 50 öre per normalljus och år. Dessa abonnenter hade därutöver att bekosta servisen.
Redan 1921 beslöt man att ”ljusavgiften” skulle ändras och utgå med 50 öre per normalljus och år och den fasta årsavgiften slopas. För abonnenter som icke voro medlemmar i Föreningen bestämdes att avgiften skulle utgå med 80 öre per normalljus och år. Avgiften skulle erläggas oavsett anslutningens storlek.
Under de följande åren förekom vissa justeringar av taxorna, vilka i regel bestodo i en sänkning av priset per normalljus och år.

Förslag om kraftköp från Bygdsiljumbolaget

Renbergsvattnets Elektrifieringsförening underhandlade 1933 med Bygdsiljumbolaget om villkoren för kraftleverans. Föreningen avsåg vid denna tidpunkt att lägga ner kraftstationen och att köpa kraft och själv fortsätta att distribuera ström inom Föreningens distributionsområde som utom Norra och Södra Renbergsvattnet även omfattade byarna Lundagård och Tjärnberg. Det förslag till uppgörelse som Bygdsiljumbolaget lämnade gick ut på att Bolaget skulle övertaga Föreningens högspänningsledningar 4,7 km och 3 transformatorstationer till ett pris av 4.000 kronor. Bygdsiljumbolaget skulle leverera ström till samtliga abonnenter i Renbergsvattnet på samma villkor och enligt samma tariffer som gällde för Bolagets övriga abonnenter. Lågspänningsnätet skulle abonnenterna underhålla och disponera. Som alternativ härtill erbjöd Bygdsiljumbolaget sig att leverera kraft vid 10 kV spänning varvid Föreningen skulle bekosta erforderlig högspänningsledning för anslutningen. Föreningen skulle underhålla såväl hög- som lågspänningsnäten samt transformatorstationerna. Taxan som skulle tillämpas var följande: Botteneffekt till ett pris av 170 kr per kW och år. För förbrukad toppenergi utöver botteneffekten skulle en förbrukningsavgift av 10 öre per kWh erläggas. Därtill kom mätaravgift med 200 kr per år. Föreningen förklarade emellertid att den icke reflekterade på något av de erbjudna alternativen för kraftleverans.

Förnyade förhandlingar om kraftleverans. Nedläggning av kraftstationen

Nya förhandlingar om kraftleverans från Bygdsiljumbolaget upptogs 1937. Dessa ledde till en överenskommelse enligt vilken Bygdsiljumbolaget övertog kraftstationen i Renbergsvattnet med tillhörande maskiner, instrumentering och inventarier samt Föreningens högspänningsnät jämte 3 stolptransformatorstationer. Erforderlig anslutningsledning mellan Bygdsiljumbolagets och Föreningens högspänningsnät bekostades av Bygdsiljumbolaget. Mellan Bygdsiljumbolaget och varje Föreningens abonnent tecknades kontrakt enligt Bygdsiljumbolagets gällande taxor. Ett bolag bildades som av Föreningen övertog låspänningsnätet. Bolaget hade att ombesörja strömdistributionen inom den upplösta Föreningens förutvarande område.

Bygdsiljumbolaget övertar distributionsföretaget lågspänningsnät

År 1939 överlät distributionsföretaget sitt lågspänningsnät till Bygdsiljumbolaget. Någon ersättning för nätet utgick icke vilket i princip var i överensstämmelse med Bygdsiljumbolaget dåvarande normala villkor.

Texten är hämtad från Ivar Hellders bok Uppsatser ang. Bygdsiljums Kraft AB 1968-1975
I boken finns källhänvisningar