RENBERGSVATTNETS KULTURINVENTERING

Vi, Carina och Ann från Renbergsvattnet har fått i uppdrag av hembygdsföreningen att göra en inventering av kulturskatterna i byn, innan all kunskap om gamla tider har glömts bort. Vi vill berätta hur våran känsla för byn har djupnat efter att nu ha fått en liten inblick i hur viktig sammanhållning och sammarbete var förr, då det inte alltid var så lätt att få maten att räcka till, och det sociala skyddsnätet endast bestod av familj, släkt och vänner. Förut körde vi igenom byn utan att reflektera över vad vi egentligen såg. Nu när vi har fått veta mer om byns rötter, känner man en vördnad för varje gammal plats där människor arbetat och levt. Vi hoppas att ungdomarna i byn också kommer att se på byn med nya ögon och föra vårt kulturarv vidare till nya generationer Renbergsvassare.

Ett stort tack till byns innevånare som har delat med sig av sin kunskap, och tack vare det gjort denna inventering möjlig. Ett stort tack till Nisse Lindblom och Kjell Wallmark som tagit initiativet till detta.

Även Folkrörelsearkivet i Skellefteå vill vi ge en eloge för alla tips, hjälp och vänlighet i vår jakt på kulturskatterna.

Renbergsvattnet Juni månad 1996
Carina Wallmark
Ann Lindström

2023-10-13
Häftet ”Nyckeln till Renbergsvattnet” är här på renbergsvattnet.se/ en enda lång webbsida, alltså utan sidnummer som i häftet.
Innehållsförteckningen pekar därför till rubrikerna och inte sidnummer.
Hoppa tillbaka med vänsterpil eller bakåtknappen på mobilen.
Om texten är understruken finns även hopp inne i dokumentet.

13 nya QR-koder ute på stolparna kommer att sättas upp.
Totalt kommer det att finnas 21 QR-koder ute på stolparna som kopplar till webbsidan ”Nyckel till Renbergsvattnet”.
Fler QR-koder – senare fråga
Fixa stolpar som är trasiga – senare fråga
Ulf Lundström

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Tjärdalar/kolbottnar
Fäbodar
Rundlogar
Salpeter
Samerna
Lertag
Hampsänken
Slaglogar
Skolan
Flottningen i byn
Sågplatser
Teckenförklaringar
Stensatta källare med välvt stentak
Stenkällare med annan takkonstruktion
Stenåldern i Renbergsvattnet

Hu 1 Konrad Pettersson
Hu 2 Ludde Lindström
Hu 3 Sprocka i Brönet
Hu 4 Lill-Åström
Hu 5 Föreningshuse
Hu 6 Gråledet
Hu 7 Brännberget
Hu 8 Svedbergstorpet
Hu 9 P-A Lindahl
Hu 10 Sviia
Hu 11 Tjärnli-Antes
Hu 12 Vilhelmsbo
Hu 13 Stomlands-Ante
Hu 14 Kejs Gärdan
Hu 15
Hu 16 Jungfrubacken
Hu 17 Samuelsgärdan
Hu 18 Gårdsgrund
Hu 19 Gästgivargården
Hu 20 Getbackslovisa
Hu 21 Hedåkern
Hu 22 Stormyrbränna

Tj 1 Hugos backen
Tj 2 Birger Nilsson
Tj 3 Åsen
Tj 4
Tj 5 Vid Stalbacken
Tj 6 2 st Märta Renström
Tj 7 Kläppen
Tj 8 Nisse Sjöstedt
Tj 9 Gråledet
Tj 10 Ovanför Axel Viklund
Tj 11 På Brännberget
Tj 12 Dalbacken
TJ 13 Kolplats Tallkläppen
Tj 14 Emil Andersson
Tj 15 Vid Heden

St 1 G:a Renforsvägen
St 2 Skolstigen norra sidan
St 3 G:a Tjärnbergsvägen
St 4 Livägen
St 5 Stalbacksvägen
St 6 Bergnässtigen
St 7 Forsnässtigen
St 8 Frängsliden
St 9 Mellan Brännberget och Rotet
St 10 Slottesmyrstigen
St 11 Spångmoran
St 12 Häststigen
St 13 Kyrkstigen
St 14 Herminastigen
St 15
St 16 Stigen till Skorvtjärn
St 17 Mellan Rackberget och Bergnäs
St 18 Lervägen
St 19 Mot Vilhelmsbo
St 20 G:a Forsnäsvägen

Ha 1 Mellan Renfors och byn
Ha 2 Renströms N om vägen
Ha 3 Mellan Ville Larsson och Axel Viklund
Ha 4 På Tjärnberget
Ha 5 Mellan Rolf och Bertil
Ha 6 N om Wallmarks
Ha 7 Mellan Heden och Forsnäs

Le 1 Vid Kjell Wallmark
Le 2 Vid sjön Skoglunds
Le 3 Vid Allan Gustavsson
Le 4 Vid Ludde Lindströms
Le 5 Vid Ivan Eklunds
Le 6 Vid Heden

Så 1 På Hembygdsområdet
Så 2 På Hembygdsområdet
Så 3 På Hembygdsområdet
Så 4 Mellan Eivor och Ludde Lindström
Så 5 Efter Rackbergsvägen
Så 6 Vid Livägen
Så 7 På Heden

Sa 1 John Johansson
Sa 2 Rolf Lindgren
Sa 3 Mildred Olofsson
Sa 4 Kjell Wallmark

Sl 1 Stor-Stina
Sl 2 I Brönet
Sl 3 På Hembygdsområdet 2 st
Sl 4 Börje Marklund

Fä 1 Smedjehägna
Fä 2 Gåsnäsfäbodarna
Fä 3 Fäboänget
Fä 4 Forsnäs Fäbodar
Fä 5 Getingmyren

Sam 1 SÖ om Kvarnberget
Sam 2 Tjärnberget mot Vilhelmsbo
Sam 3 Tjärnberget mot Brännfors

Öv 1 Fångstgrop
Öv 2 Fahlessons stenmur
Öv 3 Ryssmördarens gömsle
Öv 4 Kulturladan
Öv 5
Öv 6
Öv 7 Fångstgrop (Björngrop?)
Öv 8 Tjärtallar
Öv 9 Stenblocken i Skravlet
Öv 10 Gruvhålet
Öv 11 Åkerlycka
Öv 12 ¼ ings sten
Öv 13 Sockenstenen
Öv 14 Båtlänningen i Brönet
Öv 15 Roparudden
Öv 16 Soldattorp 99 Redling
Öv 17 Soldat 100 Renman
Öv 18 Norra Skolhuset
Öv 19 Södra skolhuset
Öv 20 Uthuslänga från Gästgiveriet
Öv 21 Byastenen

Ru 1 Hembygdsområdet
Ru 2 Stig Renström
Ru 3 Nisse Lindblom
Ru 4 Kjell Wallmark
Ru 5 Axel Wiklund
Ru 6 Rickard Olofsson
Ru 7 Mildred Olofsson
Ru 8 Torsten Larsson
Ru 9 Henning Olofsson
Ru 10 Emil Andersson
Ru 11 Lars Lundström
Ru 12 Sten Lindström
Ru 13 Frida Andersson
Ru 14 Rolf Lindgren
Ru 15 Kalle Renström
Ru 16 Susanne Lindgren
Ru 17 K-E Olofsson
Ru 18 Lars Lundström
Ru 19 John Johansson
Ru 20 Almar Hällgren

Ka 1 Nisse Brännström
Ka 2
Ka 3 Rolf Lindgren
Ka 4 John Johansson
Ka 5 John Johansson
Ka 6 Erkki Fahlesson
Ka 7 Sanne Lundström
Ka 8 Sam Lindblom
Ka 9 Gunborg Andersson
Ka 10 Kalle Renström
Ka 11 Sten Lindström
Ka 12 Renströms
Ka 13 Axel Viklund
Ka 14 Kjell Wallmark
Ka 15 Renströms
Ka 16 Lappvattsrået
Ka 17 Nisse Lindblom
Ka 18 Nisse Brännström
Ka 19 Birger Nilsson
Ka 20 Kjell Wallmark

TJÄRDALAR / KOLBOTTNAR

Tjärbränningen var en mycket viktig binäring i Norrland från slutet av 1700-talet till en bit in på 1900-talet.
Det var ett av dom få sätt som man under självhushållningens tid kunde skaffa sig kontanta inkomster. En stor del exporterades till Holland, Belgien, Frankrike och Storbritannien.
Tjäran var också populär som medicin i olika former, även om vi i dag kan ifrågasätta riktigheten i detta, då tjärans ingående ämnen är cancerogena.
Råmaterialet till tjäran fick man främst från tallstubbar men även från tjärtallar, s.k. katade tallar (se Öv 8).
Stubbrytningen skedde under hösten innan marken hunnit frysa. När snön kommit kördes stubbarna med häst till platsen för tjärbränningen. Under vintern grovklöv man stubbarna och på våren höggs veden i fina bitar.
Dalen placerades ofta i en backsluttning där det var lätt att gräva, och fick formen av en kon med spetsen pekande neråt.
Botten utgjordes av tätt lagda granslanor vilka man täckte med granbarr, näver eller spån. I könens spets placerades en stor, urgröpt vedkubbe och till den en urholkad ränna längst vilken tjäran kunde rinna och i vars ände tjäran uppsamlades.
Längst in mot mitten av tjärdalen placerade man den bästa veden och sedan allt sämre ved utåt. Tjärdalen fick formen av en kupol och innan man började täckningen bänkades den med en träklubba så att inga håligheter blev kvar.
Till täckning användes först småved och därefter vitmossa från någon närbelägen myr. Nederst vid kanten runt hela dalen lämnades en smal öppning.
I öppningen placerades lättantändlig småved och spån som tändes samtidigt från alla håll. Elden antände småveden under mossan och därefter täckte man igen öppningen med vitmossa, så att inte hela tjärdalen skulle brinna upp.
Nu skedde en torrdestillation av veden och tjäran började efter några timmar rinna ut längst rännan.
Under 3-6 dygn pågick tjärbränningen. Tjäran, som rann ut via rännan, samlades i tjärtunnor som man tillverkat under vinterhalvåret. En tjärtunna skulle rymma 125,6 liter. Avkastningen varierade mycket beroende på dalens storlek och vedens kvalitet.
Tjärbränningen skedde oftast vid midsommartid ock strax därefter fraktades tjäran till upplagringsplatsen ( i Skellefteå ) det s.k. tjärhovet.
Vid 1700-talets mitt hade tjärbränningen gripit omkring sig i byn. En formidabel jakt bedrevs på träd, stubbar och rötter som skulle ge tjära. Byamännen i Renbergsvattnet beslutade då om kvotering av tjärveden. Bönderna fick då inte skaffa mer ved än två famnar per tunnland åker för att åverkan på skogen i byn inte skulle bli för stor. Det var åldermannens uppgift att se till att beslutet efterlevdes. Bröt någon mot detta var böterna 10 daler silvermynt.

FÄBODAR

Sommartid tog man djuren till sommarbete på skogen. Man byggde upp enkla sommarladugårdar och småstugor (fäbodar) för mjölkning och smör/osttillverkning.

På fäbodarna bodde oftast pigor och drängar för att sköta djuren och vakta dom från ev. rovdjur.

RUNDLOGAR

Smart lösning efter långlogamas ineffektiva teknik då hästarna fick gå igenom logen gång på gång med bulten efter sig. I och med rundlogen, slapp hästarna gå ut och vända och kunde istället gå runt, runt.

SALPETER

Sverige behövde krut och man kom på att urin från kor kunde omvandlas till salpeter.
Man tog tillvara kornas urin genom att ha en försänkning i gödselrummet med ett stort kar. Dit rann urinet. Sen hällde man det i ett stort fat. Kanten på fatet var väldigt lågt ca 20 cm, för att avdunstningen skulle gå fortare.
För att påskynda avdunstningen använde man ibland mossa som man trampade ner i urinen så vätskan sögs upp. (Personen kallades då mosatråare)
När det bara var sörja kvar i botten kom en sk salpetersjudare, anställd av Kronan. Han hällde sörjan i en speciell gryta och eldade sakta under. Han torkade då ut den sista vätskan och bara saltkristallerna blev kvar. Salpeterpulvret användes för framställning av krut.

SAMERNA

Samerna var mer försiktiga med elden än bönderna var. Dom la
alltid en ring stenar där dom skulle elda för att inte orsaka bränder.
Dessa eldstäder kallas härdar. Det är dessa stenringar som syns än i
dag. Över dessa härdar satte dom upp sina kåtor.
Samerna kom från lappmarken mot Skråmträsk över Tjärnberget
förbi Renbergsvattnet för vinterbete och fortsatte vidare mot
Skarberget, Lappvattnet och Vallen Lövånger.
Vid Sten Lindström fanns en åker som var obrukbar p.g.a renarnas
framfart. Där växte ingenting . Marken var så tilltrampad av renarna att tjälbränna uppstod varje år.

LERTAG LERBRÅK TEGELBRÅK

Leran användes för framställning av tegelstenar. Leran knådades till en degliknande massa i lerbråken, dragen av häst, och lades sedan i en form och torkades för att sedan brännas i ”tegelkulan”.

HAMPSÄNKEN

Man odlade hampa för repslageri och annat, mycket till försäljning. Det hette att ”man näppe hampen och rev line”. Man fick inte slå linet eller hampan utan skulle slita upp den med rötterna. Sen gjorde man buntar av det, och när vattnet blev någorlunda varmt la man ner dessa buntar och rotade dem, för att få loss det trådlika ytterhöljet från strået.
Fröna som inte användes till sådd krossades och oljan nyttjades till linoljefärg.

SLAGLOGAR

Här tröskade man kornet d. v. s man använde en slaga och slog loss kornet från axet.Dessa nyttjades fram till 1700-talets senare del, när långlogarna kom till.

SKOLAN

När undervisningen började bedrivas mer kontinuerligt, samlade man barnen i någons hem där plats fanns. Dit kom då en lärare för att undervisa barnen. De som blev lärare var ofta personer som var ”halta och lytta” eftersom dom inte ansågs klara av det tunga arbetet i jordbruket och skogen.
På 1890-talet byggdes två skolhus. Orsaken till att det byggdes två var att ”nölbyggarna” och ”sörbyggarna” inte kunde enas om var skolan skulle stå, trots långa och hetsiga diskussioner. ”Nölbyggarna” reste en ståtlig skolbyggnad på sin sida byn och för att överglänsa ”sörbyggarna” gjorde dom stenfoten 1 aln större än ”sörbyggarnas”.

FLOTTNINGN I BYN

Timret flottades till sågen i Kvarnron och sen även till Bureå via bäcken. Timret flottades förbi forsen i en stor träränna i luften. Längst sjön bogserades timret med spelbåt. 5 bomslingor började dra bommen på eftermiddagen vid Lonnviken, för att nå brönet vid 7-tiden på morgonen. Man jobbade nattetid för att sjön var lugnast då
Flottarnas taktvisor ekade över byn.
Sista flottningen var 1922, spelbåten hamnade sedan i Falmarksträsket.

SÅGPLATSER

Istället för att transportera timmret till sågarna använde man sig av portabla sågar ute i skogen. Dessa drevs med råoljemotorer.

TECKENFÖRKLARING:

• Hu Husgrund
• Tj Tjärdal
• Le Lertag
• Sa Salpeterlada
• Så Såg
• St Stig / Väg
• Sam Samiska lämningar
• Ha Hampsänke
• Ka Kallkälla
• Ru Rundloge
• Sl Slagloge
• Öv Övrigt
• Fä Fäbod

Tj 15 VID HEDEN

Ca 100 meter i västlig riktning från Egon Lindström.
Där var Frängsli-Ville brännmästare på 1940-talet.

Le 6 VID HEDEN

Vid ladan hos Egon Lindström. Här fanns en lerbråk och här brändes också leran.

SÅ 7

På Heden vid vattuhålet.

Ha 7 MELLAN HEDEN OCH FORSNÄS.

Platsen syns tydligt än i dag.

Ka 11 STEN LINDSTRÖM

H.nr 2:5
”Vattuhålet”

St 20 GAMLA FORSNÄSVÄGEN

Från Gunborg Andersson över Heden. Efter Heden vid vattuhålet delar den sig i tre vägar. Mot Forsnäs, mot Kyrkheden och mot Frängsliden.

Ka 10 KALLE RENSTRÖM

H.nr 1:13
Norrut upp i berget från Egon Lindström ca 400 meter.

Ka 7 SANNE LUNDSTRÖM

H.nr 1:10
Mellan Gunborg Andersson och Heden, norr om vägen.

St 8 FRÄNGSLIDEN

Går från Tedestedts till Frängshden, över myren finns kavelbro.

Hu 12 VILHELMSBO

Efter Tjärnbergsvägen sen höger i korsningen till vägens slut. Mor Augusta, faster Charlotta och John Vilhelm flyttade dit 1916. Därav namnet Vilhelmsbo.
Första vintern innan bostadshuset var byggt bodde dom i ladugården. John träffade sin blivande fru Magda på sjukhemmet där Magda hade sin mor och John hade sin faster. John var omkring 50 år när dom gifte sig. John och ”Plopp” Magda bodde i Vilhelmsbo fram till 1960 då flyttade dom till Södra Renbergsvattnet. Paret fick inga barn, men däremot hade dom massor av katter. Huset förföll när det blev stående tomt. 1964 flyttades huset till Skäran. Anekdot om Magda och kvasten: John tillverkade kvastar som Magda sålde på byn. När hon kom in till folk drämde hon alltid kvasten i golvet och sa -: Dom kostar 50 öre men hos grannen fick jag minsann 1 krona. Det resulterade i att hon oftast fick 1 krona, för ingen ville ju verka snålare än den andra. Magda ledde också symöten i byn. Hon brukade ta med sin grammofon och spela för mötesdeltagarna.
Johan Vilhelm Viklund född 1888-08-21 dog 1962-06-04 Burträsk
Magda Katarina Lindberg född 1902-06-03 dog 1979-10-23 Burträsk

St 19 MOT VILHELMSBO

Börjar bakom Torsten Larsson. Går norröver fram till ”storbacken”. Nyttjades när man skulle till Vilhelmsbo.

Sam 2 TJÄRNBERGET

Vid vägen till Vilhelmsbo 2 härdar.

Sam 3 TJÄRNBERGET

Mellan Tjärnberget och Brännfors finns en stolpe som markerar kronans överloppsmark. Följ rågången i nordlig riktning ca 500 meter. Där finns 2-3 härdar.

Ru 8 TORSTEN LARSSON

Ka 1 NISSE BRÄNNSTRÖM

H.nr 6:14 Mitt på skiftet efter lervägens slut. (se stig 18)

Hu 11 TJÄRNLI-ANTES

Husgrunden finns kvar ca 200 m höger om Burträskvägen. Den första som bodde där hette Hans Peter Åberg. Han var hattmakare. Han hade åkt runt på gods och lärt sig göra hattar. Med åldern blev han som en vinkel, krokig i ryggen. När han skulle till Burträsk gick han alltid. Folk minns att när han kom vandrande så sjöng han alltid ”Jänta och jag” Nästa familj som bodde där var Anders Wiklund från Tjärnliden, hans fru Augusta som kom från Jungfrubacken (se Hu 16 ) system Charlotta och 5 barn.
Familjen hade det svårt p.g.a den karga jorden, så dom började bygga upp ett nytt hem, nuvarande Vilhelmsbo (se Hu 12 ) Tjärnli-Ante och hans söner fick betalt av kronan för att dom bröt upp mark och byggde väg. Det blev ett ekonomiskt uppsving för familjen.
1918 dog Tjärnli-Ante i spanska sjukan, kort innan dom skulle flytta till sitt nya hem Vilhelmsbo.
Anekdot om Tjärnli-Ante: Det sägs att Ante hade bra ”gångfot”. Han gick så fort längst Burträskvägen att han lutade över i kurvorna så knogarna skrapade i gruset.

Hu 10 SVIIA

Vid korsningen gamla Burträskvägen och gamla Tjärnbergsvägen. Där bodde 2 familjer Brännström. Nils-Petter och Anna-Lovisa med 3 barn och Johan-Anton och Lovisa med 5 barn. Åkerlapparna finns kvar men grunden är förstörd av markberedning.
Dom kom från Stomlands (se Hu 13). Dom som ägde marken ville bli av med familjerna, så en dag när dom var borta kom markägaren. Han tog ut ett fönster och ryckte bort murstolpen så hela muren föll samman. Huset blev förstört och familjerna hemlösa. Ena familjen flyttade till Karl-Gustav Renströms bagarstuga och den andra familjen till Wallmarks bagarstuga tills dom byggt upp nya hus på Brännberget. Johan-Anton byggde Albins (se Hu 7 ) och Nils-Petter byggde nuvarande Örnkloos.

St 3 GAMLA TJÄRNBERGSVÄGEN

Vänster från gamla Burträskvägen.

ÖV 12 1/4 INGS STEN

Vid gamla Burträskvägen Stenen markerar en 1/4 ings mil mellan gästgiverierna. Gästgiverierna var uppdelade på 2 mils avstånd. 1/4 ings mil är alltså 5 km, inte 2,5 km. Det är ett gammalt mätsätt.

Ha 4 HAMPTJÄRN

Vänster sida gamla Burträskvägen, Tjärnberget. Byns samfällda sänke.

Öv 13 GRÄNSSTENEN MELLAN SOCKNARNA

Gamla Burträskvägen vid infarten till Bergnäs. På den står det inristat:
”Vid ändad vägs uppbrytning restes denna sten av Skellefte sockens allmoga.”

Ka 4-5 JOHN JOHANSSON

H.nr 5:4
Nr 4 vid övre Renbergsbäcken, nr 5 är söder om nr 4.

Fä 4 FORSNÄS FÄBODAR

Vid Forsnässtigen (se stig 7).

Hu 13 STOMLANDS-ANTON

Längst in vid innerträskets södra sida. Han var en person som man under 1808-1809 förde sina barn till under kriget för att skydda dom från ryssen.

Hu 14 KEJS GÄRDAN

Mellan Fredrik Lundström och Emil Andersson. Endast husgrunden finns kvar. Det sägs att en dotter till soldat Redling bodde där.

St 7 MOT FORSNÄS

Stigen går på södra sidan om innerträsket till Forsnäs. Den var nyttjad ända in på 1950-talet. Kallas även kärleksstigen.

Fä 2 GÅSNÄSFÄBODARNA

Söder om innerträsket. Användes till sent 1700-tal av norra byn. Även hästbete.

Fä 3 FÄBOÄNGET

Mellan Gunborg Andersson och Heden, söder om vägen.

Fä 5 GETINGMYREN

Vid innerträskets södra sida nere vid sjön fanns en liten fäbostuga.

Tj 14 VID EMIL ANDERSSON

Bakom ladugården.

Ru 9 HENNING OLOFSSON

Ru 10 EMIL ANDERSSON

Ka 9 GUNBORG ANDERSSON

H.nr 6:16 Väster om ladugården ca 50 meter

St 13 KYRKSTIGEN BURTRÄSK-SKELLEFTEÅ

I 90 graderskurvan mellan Bergviken och Risnäs finns en skogsbilväg. Förbi bom ca 1 km. Där återfinns kavelbron. Denna stig hade en sträcka på ca 4 mil. Den passerade genom byarna Åbyn, Renbergsvattnet, Ragvaldsträsk, Gummark, Gärdsmark, Kroksjön och ner till Sunnanå. Hur gammal kyrkstigen är kan vi inte svara på. Men år 1523 när Gustav Vasa lät utropa sig till kung införde han egna lagar. I och med detta påbörjades en direktstyrning i landet från centralt håll. För att kunna genomföra denna reform, och snabbt få en överblick av landets folkmängd och tillgångar måste han se till att allmogan sökte sig till kyrkan för att skatteregistrera sig, med eller utan tvång.
En av dom nya lagarna var att hålla kyrkstigarna öppna. Landets fogdar fick i uppgift att bedöma vilka stigar som lämpade sig bäst som Kyrkstig.
Stigarna skulle passera genom dom största byarna och därmed de folktätaste områdena. Tidigare kunde man spånga sig över myrarna, men nu måste timrade broar byggas över de vattensjuka områdena. Dessa broar kallades kavelbroar. Den enda kvarvarande fullt synliga kavelbron längst kyrkstigen finns på Åbyns skog. Den har en längd av 290 m över stor myr en.
Torsten Larsson berättade om den gången i hans barndom när han skulle gå längst kavelbron mellan Tjärnberget och Renbergsvattnet ( kyrkstigen) i mörkret. Då hamnade han vid sidan om bron och sjönk. Han klängde sig fast vid en ungbjörk som räddade hans liv. Han kunde inte själv ta sig upp på bron igen utan fick ligga kvar där tills gårdsfolket gick ut för att söka efter honom.

Le 2 SKOGLUNDS

Nedanför Skoglunds vid sjön. Allmänning.

Le 5 VID EKLUNDS. Här brände man lera

Leran användes för framställning av tegelstenar. Leran knådades till en degliknande massa i lerbråken, dragen av häst, och lades sedan i en form och torkades för att sedan brännas i ”tegelkulan”.

Öv 15 ROPARUDDEN

Om man ville norrut gick man från gästgiveriet ner till udden och ropade för att få båttransport över till Lundagård (Rickard Olofsson).
Det blev betydligt närmare än att gå runt sjön. Sen gick man
vidare över Stålberget ut på gamla Burträskvägen.
Det berättas att när det blåste så mycket att ropen drunknade i
vågbruset kunde man ”slå i knut”. Den resande slog då med en
brädstump eller annat tillhygge i en timrad gårdsknut.
Då fungerade byggnaden som en resonanslåda och förstärkte
ljudet.

Öv 16 SOLDATTORP 99 REDLING

Numera Maria Lundströms hus. Kallas idag för Karlstorp. Byborna byggde torpet 1740.
Det var på byalagens ansvar att hålla bostad till soldatema i byn. Soldat 100 Renman kommenderades att hjälpa Redling att ”dra ris och rot” d.v.s att röja fram ny åkermark till hemmandet. På 1800-talet bodde där människor som dog av tbc. Huset stod tomt en tid tills Karl Olofsson köpte det. Av rädsla för sjukdomen och lössen timrade han ner hela huset och lät stockarna ligga ute i sol och regn över sommaren för att saneras. Han satte sedan upp huset där det står idag, cirka 200 meter norr om den ursprungliga platsen.

Öv 19 SÖDRA SKOLHUSET

Södra sidan hade fler innevånare än norra, så dom behövde inte ta hjälp av grannbyar för att klara byggnationen av skola och att hålla lärarinna. Därför gick bara barn från södra sidan där. Lärarinnan inhystes hos närboende bönder och skulle vara ogift. Rolf Lindgrens morfar var slöjdlärare och på 40-talet hade man därför skolslöjden i Rolf Lindgrens kök.

Öv 20 UTHUSLÄNGA FRÅN GÄSTGIVERIET

Hos Kalle Renström finns den sista uthuslängan kvar från gästgiveriets dagar. Längan byggdes på sent 1600-tal. Skylten ”Renbergsvattnets Skjutsstation” finns kvar och även flaggstångsflöjeln.
Utedasset stod i vinkel på höger sida om uthuset. Dasset hade 6 hål, 4 hål för vuxna och 2 små hål för barnen ett trappsteg ner. Dörrlåset var ett dubbellås, ett överst och ett nederst (som ett kassaskåp.)Tydligen gällde det att låsa om sig ordentligt. På vinden ovanför stallporten fanns byns mangel.

Öv 21 BYASTENEN

Mellan Ulf Lundström och Susanne Lindgren. Byamännen reste stenen 1947. Stenen kommer från Ragvaldsträsk och bronsplattan gjöts i Umeå. Inhugget på denna står att läsa:
”Under medeltiden kallades sjön av fiskare Rönnbärsvattnet. Bygden var då vildmark.
År 1540 bodde Östen Persson här och Mårten Persson i Lundagård.
Fädemas möda har lämnat burgen bygd i arv åt nutida släkten. Hedrat vare deras minne.”

Ru 7 MILDRED OLOFSSON

kåtatak.

Ru 11 FREDRIK LUNDSTRÖM

Ru 12 STEN LINDSTRÖM

Ru 13 FRIDA ANDERSSON

Ru 14 ROLF LINDGREN

Ru 15 KALLE RENSTRÖM

Ru 16 SUSANNE LINDGREN

Ru 17 K-E OLOFSSON

Ru 18 LARS LUNDSTRÖM

Sa 2 ROLF LINDGREN

Sommarladugården fanns på nedervåningen.
På övervåningen förvarades urinet i stora fat. Två timmerstockar
vid taket togs bort för att få bra genomluftning.

Sa 3 MILDRED OLOFSSON

Står nedanför Mildred vid sjön. Riven

Hu 16 JUNGFRUBACKEN

I talldungen vid Ivan Eklunds finns grunden kvar. Troligtvis har det varit ett soldattorp från sent 1600-tal.
Två systrar bodde där, därav namnet Jungfrubacken. Den ena gifte sig senare med Anders Viklund ”Tjärnli-Ante”. (Se Hu.11.)

Hu 17 SAMUELS GÄRDAN

Bakom gamla affären. Samuel Löfgren med familj bodde här. Förr var det byalagens skyldighet att hjälpa de som hade det svårt, därför byggde dom tillsammans upp torpet åt denna familj.
Samuel var skomakare. Dom hade två barn. Bägge barnen flyttade till Skellefteå och tog så småningom även dit föräldrarna. Efter det har ingen bott där. Hockey-planen är på fam. Löfgrens f. d. åker.

Hu 18 GÅRDSGRUND

Mellan Märta och Kalle Renström.
Detta var något av en undantagsstuga. Numera Märta Renströms sommarstuga.
Kvinnan som först bodde här hette Brita Andersdotter. Hon var uppvuxen i nuvarande Susann Lindgrens hus. Hon gifte sig aldrig. Hon var trotjänare på Gästgivargården. År 1867-68 var det svår missväxt men hon fick jobba kvar för mat och husrum. Stugan byggdes upp åt henne när hon blev gammal. Hon öppnade då en liten affär där hon sålde piptobak, snus, salt och annat som inte kunde produceras i byn. Konrad Larsson (skräddar-Larsson) köpte sen huset. Kammarn skulle bli vedhus och resten blev skräddarverkstad. Einar Andersson var där och hjälpte till, men det blev inte klart. 1922 dog Konrad i brusten blindtarm. Huset flyttades sedan till Märta Renströms gård.

Hu 19 GÄSTGIVERIET

Kalle Renströms hus står nu på platsen. Det revs 1937. Det påstås genom sägner att det byggdes under sent 1600-tal, och att arbetet till stor del utfördes av kvinnorna i byn, eftersom dom flesta männen var utskrivna i krig. Det kom då på kvinnomas lott att hålla färdhus i byn.
Att gästgiveriet i byn är mycket gammalt finner man i ett brev daterat den 21 maj 1785. Där redogörs det för en stor reparation som vidtagits. Där stod också att läsa ”I elfte stockvarvet i det vi funno denna inneliggande penning efter våra förfäder på detta rummet lagt, så skall vi som äro deras efterkommande efterfölja deras fotspår och densamma penning lägga på samma plats med våra namn underskrivna: Gästgivaren Erik Håkansson, Olof Lundberg, Stefan Renberg och Johan Lundberg.”

Det var vid rivningen 1937 som detta brev hittades i elfte stockvarvet, men ej någon penning. Det skulle ha bestyrkt antagandet att gästgiveriet var väldigt gammalt, eftersom det behövdes reparationer år 1785.
Inom Burträsk socken gick färdvägen genom Renbergsvattnet
och vidare förbi Ragvaldsträsk där det också fanns färdhus. På
dom platserna fick man logi och kunde byta ut hästarna.
Karl den 15:e reste genom byn och bytte ut sina 4 hästar i sitt
ekipage. Han hade tung vagn och tyckte om att åka fort, så han
valde med stor omsorg bland byns hästar.
På 1800-talet drevs Gästgiveriet av Salomon och Wilhelmina
Olofsson.
I början av 1900-talet drev Seth Ström affärsverksamhet i bortre delen av huset. Han hade öppet en dag i veckan. 1928 lades det ned.
På vinden var det isolerat med jord i stället för spån. Kalle Renström minns, att dagen då huset revs, blev det ett stort svart moln av jorddamm när huset rasade samman.

Tj 6 2 ST VID MÄRTA RENSTRÖM

En tjärdal på var sida rået nedanför ladugården mot sjön.
Josua plockade länge kol till sin smedja där.

Tj 7 KLÄPPEN HOS SUSANNE LINDGREN

Mot sjön

Ha 5 MELLAN ROLF OCH BERTIL

Byns samfällda sänke, 50 m bakom Rolf Lindgrens bagarstuga. Även bakom Josuas ladugård fanns ett surhål där det växte en gran i en snirkel. Därigenom drog man barn för att bota dem från engelska sjukan. Josuas morbror blev dragen genom hålet.

St 18 LERVÄGEN

Norr om Nisse Brännström till Brännfors.

Ka 8 SAM LINDBLOM

H.nr 2:6
Sältingmyran, 70 meter från diket.

Ka 18 NISSE BRÄNNSTRÖM

H.nr 6:14 Södra kanten om innerträskets utlopp

Hu 7 BRÄNNBERGET

Huset byggdes av Johan-Anton Brännström, där sedan sonen
Albin bodde och på 20-talet drev caferörelse.
Han spelade ofta på sitt enradiga dragspel för gästerna.
Albin åkte i fängelse en kort tid på vatten och bröd p.g.a. att
han brände egen sprit. Han var inte gift och hade heller inga
egna barn, men han uppfostrade ensam Seth Wahlberg.
Albin och barnens mor var kusiner.

Hu 8 SVEDBERGSTORPET

Norra sidan byn mittemot storholmen. Där bodde Svedberg som var sockenskräddare inom Burträsk sn. Han blev ovän med Renbergsborna och flyttade till Bergnäs som då hörde till Skellefteå sn. Men han ville så gärna tillhöra Burträsk att han fick dom att dra om sockengränsen.

Hu 9 P-A LINDAHL

200 meter väster om Rickard Olofsson. Här finns endast dom kallmurade grundstenarna kvar. Huset stod länge tomt och såldes till Fahlesson på 40-talet till kolning. Ladugårdens bottenvåning var helt i sten vilket var ovanligt för den tiden.

Tj 5 OVANFÖR MILD RID OLOFSSON

Brevid stalbacken.

Tj 10 OVANFÖR AXEL VIKLUND

Efter Livägen.

Tj 11 PÅ BRÄNNBERGET

På Axel Viklunds skifte.

St 1 STOR-STINA

Hos Lars Lundström
Stor-Stina bodde enligt uppgift nedanför Kalle Renström.
Hon hade 4 barn. Hon gav sjuka soldater vård och husrum och
dog till slut själv i fältsjuka. (Dysenteri.)

St 2 SKOLSTIGEN NORRA SIDAN

Den går från Rickard Olofsson förbi Rotet ( där soldat 100 Renman bodde)till skolan.
Trots att den bara var en kostig räknades den som allmän väg. Enligt lag måste soldatema bo vid en allmän väg för att snabbt ta sig till exersisplats eller slagfält. På kartan är stigen fortfarande inmutad till 3 alnars bredd.

St 4 LIVÄGEN

Vägen börjar bakom Axel Viklund. Den går förbi Brännberget och ansluter med Burträskvägen vid Tjärnberget. Det är den första riktiga utfartsvägen från Norra Renbergsvattnet, byggd på Jöns Marklunds inrådan.

St 5 STALBACKSVÄGEN

Den gick över Lönnberget och anslöt till gamla Burträskvägen. Det var böndemas fasa att försöka ta sig uppför Stalbacken med fullt timmerlass på sin väg till Skellefteå. Många tog därför hellre Renforsvägen för att skona hästarna. Vi har valt att använda anslutningsstigen från Rickard Olofsson.

St 6 BERGNÄSSTIGEN

Den går från Svedbergstorpet via Brännberget till Lillberget-Bergnäs.
Den gick skräddare Svedberg sen han blivit ovän med Renbergsborna och flyttat till Bergnäs. (svårfunnen efter Brännberget idag)

St 9 MELLAN BRÄNNBERGET OCH ROTET

På halva vägen finns en kallkälla som de bägge fastigheterna utnyttjade tillsammans.

SÅ 6

Vid Livägen

Öv 7 FÅNGSTGROP

På Brännberget En mejsel härstammar från detta område, och man har även hittat kvartsavslag. Detta tyder på en stenåldersboplats.

Öv 8 TJÄRTALLAR

Norra sidan byn. Dom enda bevarade tjärtallar som finns i Sverige? Man högg bort barken på ena sidan ett par meter från marken och ner. (Man katade. )Detta gjordes för att trädet skulle bilda mer harts-och gummiämnen. Till tjärbränning tog man vanligtvis bara stubbarna, men när tallen var katat kunde man använda mer av trädet.

Öv 9 STENBLOCKEN I SKRÄVLET

Norra sidan byn., Det finns en sägen om dessa stenblock. Det var två jättar som slogs om vem som skulle få Renbergsvattnet. Den ene bodde på Tjärnberget och den andre på Skarberget. Dom var väldigt ovänner och kastade sten på varandra. Stenarna träffades över Renbergsvattnet och damp ner alldeles bredvid varandra.

Öv 10 GRUVHÅLET

Brevid Stalbacksvägen ovanför Mildrid olofsson.
Kveften Lindahl skulle öppna ett gruvhål i Renbergsvattnet och
göra stället berömt. Han skulle även dra dit järnväg.
Han for till malmfälten och tog en malmbit där, åkte över till
England och började sälja aktier i sitt gruvbolag.
Det blev ett hål i marken men inget gruvbolag. Efter några år
kom lagens långa arm ifatt honom. Han tillbringade tiden i
fängelset med att tillverka luskammar.
Idag måste man se sig noga för så man inte faller ner genom den ruttna träöverbyggnaden.

Öv 11 ÅKERLYCKA. Ovanför Rickard Olofsson

Anledningen till en åkerlycka på detta ställe var rädslan för frosten. Man måste garantera att ha utsäde för nästa år, därför hade man åkermark ovanför det frostlänta området. Man bar dit gödsel i en speciell anordning på ryggen eftersom väg inte fanns.

Öv 17 SOLDATTORP 100 RENMAN

Norra sidan byn mittemot Storholmen. Enligt lagen var bönderna i byn ålagda att hålla soldattorpen i gott skick. Med jämna mellanrum gjordes en besiktning av torpen. Enligt 1874-års besiktningsprotokoll står att läsa:
100 Renman Torpstugan: Nummertavla är icke anskaffad,
varmtaket icke heller hopdrivet.
Logen: Taket icke omlagt. Boden: Icke heller inrett.
Där fick då bönderna på norra sidan en skarp tillsägelse att
åtgärda detta snarast.

Ha 3

Mellan Ville Larsson och Axel Viklund norr om vägen.

Le 1 KJELL WALLMARK

Vid sjön

Le 3 VID ALLAN GUSTAVSSON

Allmänning

ÖV 18 NORRA SKOLHUSET

Bakom Ville Larsson. Byggd 1902.
I övre våningen finns lärarbostaden kvar, men tornet är ersatt med ett vanligt tak p.g.a. läckage.
Bönderna i byn var tilldelade att bygga skolhus och hålla lärarinna. Detta kallades för skolrotet.
Norra sidan fick ta hjälp av Tjärnberget för att klara detta arbete p.g.a det låga innevånarantalet. Detta gjorde att barnen i Tjärnberget hade lång väg till skolan. (Närmare en halvmil).

Ru 5 AXEL WIKLUND

Ru 6 RICKARD OLOFSSON

Ru 19 JOHN JOHANSSON

Ru 20 ALMAR HÄLLGREN

Sa 1 JOHN JOHANSSONS VEDBOD

Sa 4 KJELL WALLMARK

Byggd 1790 Salpeterlada på 1800-talet. Har stått som sommarfuse hos Hugo Marklund, flyttad till Hjalmar Marklund och även där använt som sommarfuse. Flyttad på 1970-talet till Wallmarks, används .som båthus.

Ka 3 ROLF LINDGREN

H.nr 1:8 Brännberget

Ka 12 STIG O BO RENSTRÖM

H.nr 7:4 Vid stigen mellan Rotet och Brännberget. (se stig 9)

Ka 13 AXEL VIKLUND

H.nr 7:11 Brännberget, valmyran.

Ka 15 STIG O BO RENSTRÖM

H.nr 7:4 Nära vägen, väster om stigen mellan Svedbergs och
Brännberget. (se stig 9)

Hu 5 FÖRENINGSHUSE

Där samlades byns ungdomar som var födda i början av 1900-talet.
Eftersom byn var högreligiös tyckte de äldre byborna att huset var ett djävulens näste. Men ungdomarna for runt i byn och tiggde virke till byggnationen. Dom tyckte att ett träd per skälsland och hemman var en skälig mängd. (Ett skälsland är ett gammalt rymdmått för utsäde. Dom flesta hemman i byn var på ca 5 skäl.)
I norra byn fick dom bra med virke i södra bara Ute grann. Men efter några år lyckades dom i alla fall bygga upp huset När allt var klart bjöds alla dit som hade skänkt virke till huset. Det kändes skamligt för dom som hade nekat ungdomarna virke. Dom ursäktade sig med att dom inte fått veta nåt, för då hade dom givetvis skänkt.
Botten våningen var uthyrd till Högström från Sidbergsliden. Han hade diversehandel där vissa dar i veckan. Övervåningen var träffpunkt för ungdomarna.
Efter några år brann tyvärr huset ner. Brandorsaken förblev okänd, men handlaren hade fotogen och annat lättantändligt i lager. Det kan även ha berott på slarv från ungdomarna då dom tagit ut askan ur kaminen från festen kvällen innan. Onda tungor misstänkte ändå handlaren som fick ta del av försäkringspengarna.

Hu 3 SPROCKA I BRÖNET

Hon hette egentligen Sara Persdotter född 1764. Hon var gift, men mannens namn är okänt. Dom hade 7 barn. Deras gård stod i Brönet i nedre delen av sjön, där tomten efter gården fortfarande syns.
Omkring år 1800 brände den då 15- åriga dottern ner ladugården. Efter branden flyttade familjen till backen vid nuvarande Hembygdsområdet, därav namnet sprockbacken. Huset stod enligt Nicke Fahlesson i närheten av tallen på Peter Johanssons gård. Hon var den som tog hand om och gömde ryssmördaren Per Stefansson under Ryska kriget. (se Öv 3 )

Hu 6 GRÅLEDET

Söder om vägen mellan Stig Renström och Rubin Löfroth. Där finns tre husgrunder. Den första har varit en bagarstuga, den finns nu i Skäran, den andra en tork-eller rökbastu och den tredje troligen ett litet bostadshus. Huset har brunnit ner.

Ha 2 STIG RENSTRÖM

Byns samfällda sänke. Norr om vägen.
Bastun i Gråledet (se Hu 6) användes kanske för att torka hampan och linet.

Ha 6 KJELL WALLMARK

300 meter norr om rundlogen.

Tj 1 HUGOS BACKEN

Vägen mot skorvbäckshägnaden. Marklunds och Fahlessons dal. 1800-tal.

Tj 2 BIRGER NILSSONS BACKE

Enligt 1794 års karta låg den söder om Birger Nillsons gård. På 1800-talet flyttades den sedan norr om vägen. Platsen kallas ”Dalhägna” sen tjärdalens tid.

Tj 3 ÅSEN MELLAN LINDBLOMS OCH WALLMARKS

Tj 9 GRÅLEDET

Söder om vägen mellan Stig Renström och Rubin Löfroth

Tj 13 KOLPLATS I TALLKLÄPPEN

Vid bagarstugan hos Fahlessons.

SI 2 I BRÖNET

(tyvärr sönderssågad) Ägare Renströms.

SI 3 PÅ HEMBYGDSOMRÅDET. 2 st

Nr 1 Den med hästhuvudet på nocken är från 1700-talet. Den är från Rickard Olofssons gård

Nr 2 Har stått på Luddegäla. Kombinerad slagloge och lada. Den är yngre.

PÅ HEMBYGDSOMRÅDET 3 st SÅGAR

SÅ 1 FÖRSTA SÅGEN

Den första byggdes 1739. Ramsåg.

SÅ 2 BURESÅGEN

Den stod på samma ställe som spånhyveln står i dag. Ramsåg. Från 1800-1870 kördes sågat virke till Renbergsvattnets egen kajplats, som än idag kallas Renbergskajen av dom äldre.

SÅ 3 BYASÅGEN ???

Stod ungefär i höjd med rundlogen. Cirkelsåg

SÅ 5

Efter Rackbergsvägen ca 200-300 meter. Utefter diket 200 meter till en dunge med stora aspar. Spånhögen syns fortfarande tydligt.

St 10 SLÅTTESMYRSTIGEN

Den gick mellan Åsen och slåttesmyran mot Bergnäs. Den användes bland annat för att fösa korna till och från betesmarken på slåttesmyran. Det var barnens jobb.

St 16 STIGEN TILL SKORVTJÄRN

Börjar vid Kjell Wallmark.

Öv 2 FAHLESSONS STENMUR

Jöns Marklund lät bygga denna stenmur. Den var tidigare mycket längre men fortfarande är den byns största. Hos Märta Renström finns också en fin stenmur.

Öv 3 RYSSMÖRDARENS GÖMSLE UNDER STUPET PÅ KVARNBERGET

En lördagskväll i Augusti 1809 hade några unga män varit på Burträsk Gästgiveri. Något upprymda gick dom genom Bonnstan och mötte då 3 ryska kurirer till häst. Svenskarna började driva spe med ryssarna. Ryssarna som hade bråttom blev irriterade och slog med ridpiskan efter svenskarna. Från att ha varit en oskyldig provosering blev det nu blodigt allvar. Ryttarna drogs ner ur sadeln och misshandlades. Genom rusets inverkan och det övertag svenskarna hade tvingades ryssarna ta av sig uniformerna och böja knä. Två av dom blev avrättade med sina egna sablar, den tredje lyckades ta sig till en häst och red bort i bara linnet. En av mördarna var Per Stefansson. Han var dräng vid gästgiveriet i Renbergsvattnet, född 1788. Han skyndade hem genom skogen till Gästgiveriet och berättade vad som hänt. Han var så rädd att han skakade i hela kroppen och kunde knappt prata. Han fick rådet att gömma sig på Fäboänget (se Fä 3 ). Där stannade han hela hösten.
När inte platsen inte var säker längre sökte han ett nytt ställe att gömma sig på. Han kom till ”Sprocka” (se Hu 3 ). Där stannade han något eller några år.
När faror hotade, att ryska trupper eller polisen Abraham Burström sökte Per, for han upp i berget ovanför, där han i en smal grotta under stupet gömde sig tills faran var över och Sprocka ropade på honom.
När så ryssarna hade lämnat Sverige vågade Per visa sig i byn igen, där han kom att upphöjas till något av ett helgon. Han dunkades i ryggen och fick allmänt tillnamnet ”Ryssmördaren”. Bönderna i byn byggde gemensamt upp ett hus åt honom på Norbrobacken.

Öv 14 BÅTLÄNNINGAR

I Brönet. Trafiken var livlig på sjön året om. På vintern med skidor eller häst och på sommaren med båt. Här finns en båtlänning som var allmän för byn.

Ru 1 HEMBYGDSOMRÅDET

Ru 2 STIG RENSTRÖM

Kåtatak

Ru 3 NISSE LINDBLOM

Byggd 1900

Ru 4 KJELL WALLMARK

Kåtatak. Byggd ca 1830.Kornbod från 1728. Skotthål i dörren efter ryssarnas misslyckade försök att ta sig in. Låset smitt av Anders Mårtensson 1728.

Ka 14 KJELL WALLMARK

H.nr 13:6 Sydväst om Skorvtjärn.

Ka 17 NISSE LINDBLOM

Vid Slottesmyrstigen. (se stig 10)

Ka 19 BIRGER NILSSON

H.nr 8:16 Nedanför huset mot bäcken.

Hu 1 KONRAD PETTERSSON

Numera är det ett sandtag på platsen.
Huset låg vid gamla Renforsvägen men är nu flyttat till Lill berget.
Konrad var dräng hos Nilssons, numera Peter Johanssons gård, tills han gifte sig. Frun och dottern dog tidigt. På ålderns höst fick han husrum hos Nilssons, och dog senare på Flurkmarkhemmet.

Hu 2 LUDDE LINDSTRÖM

(Luddegäla) Numera ett sandtag på platsen. Bara åkerlapparna syns. Slaglogen från fastigheten står nu som lada på Hembygdsområdet. Enligt uppgift dog Ludde av tarmvred.

St 1 GAMLA RENFORSVÄGEN

En utfartsväg till Renfors.
Jöns Marklund var den drivande kraften bakom vägbygget, för att förenkla transporten av virke mot Bureå.

St 17 STIG MELLAN RACKBERGET OCH BERGNÄS

Ha 1 MELLAN RENFORS OCH BYN

(Hamptjärn) Brevid vägen till Renfors.

Le 4 VID LUDDE LINDSTRÖMS

SI 4 BÖRJE MARKLUND

Norr om vägen.

SÅ 4

Mellan Eivor och Ludde Lindström.

Tj 8 NISSE SJÖSTEDT

På höjden bakom huset mot bäcken.

Öv 1 FÅNGSTGROP

Norr om Eivor Lindström. Enligt tradition kallas den för björngropen.

Ka 20 KJELL WALLMARK

H.nr 13:6 Norr om Rackberget i dalgången.

Hu 4 LILLÅSTRÖM

Familjen som bodde där sommartid var från Lappvattnet. Taket på huset var av näver. Numer finns bara brunn och grund kvar.
Hans tupp sägs ha retat gallfeber på slotterfolket, (Artur Nilssons) då han gal för full hals tidigt varje morgon.

St 11 SPÅNGMORAN

Södra sidan byn.
Den var Nilssons väg till odlingar/slåttesängar vid Lappbäcken. Man spångade myrarna d. v. s la ut plank och klyvna stockar på myrarna för att underlätta framfarten.

St 12 HÄSTSTIGEN

Svårhittad i dag. Den var en förbindelse från Lövånger över Mjödvattnet och Renbergsvattnet till Norsjö. Stigen användes redan på tidig medeltid (1550-talet). Namnet kommer från att man färdades från Lövånger och Renbergsvattnet till Norsjö och fiskade, torkade fisken, klövjade den på hästar och fraktade den till Lövånger för vidare transport med båt. Varför? Jo, katolikerna fick endast äta fisk under fastetid. Det gick åt enorma mängder fisk. Därför blev det så attraktivt att det blev skattelagt redan på 1550-talet. Var 10:de fisk skulle tillfalla kronan. När utfiskningen blev större ökade skatten. Mellan 1600-1700 talet skulle var 5:e fisk tillfalla staten. Då slutade bönderna att fiska för förtjänsten blev för liten.

Öv 4 KULTURLADA

Ladan är daterad till 1680 med tillhörande namnskiffer MSS inristat i stocken ovanför dörren.
Denna information ger oss namnet Mårten Stephansson son till Staffan Olofsson som ägde detta hemman nr: 5 mellan åren 1659-1696. Mårten övertog sen hemmanet. Det som förvånar är hur denne man kunnat lära sig alfabetet redan under 1600-talet.
Så fort man öppnar dörren frapperas man av de många ristningarna som finns på långväggen bakom dörren, nästan från golv till tak.
Förutom en flora av monogram , finns även symboler ristade. Men det som tilldrar sig den största uppmärksamheten är utan tvekan de ristningar av båtar och skepp som finns i ladan. På det första stockvarvet över golvet finns det 7 båtar inskurna på en total längd av 1,7 m av stocken.
Var, när och varför har någon avbildat så många båtar i en avlägset belägen lada i Renbergsvattnet? Ladan har troligen flyttats på slutet av 1800-talet och låg då inte långt från Häststigen. (se St 12).
Kanske någon konstnärlig vandringsman sökt nattlogi i ladan. Detta lär vi inte få veta, men hans ” terapi” är ett viktigt dokument för framtiden..

Fä 1 SMEDJEHÄGNA

Nedanför Hembygdsområdet. Lidbomas.

Sam 1 SÖ OM LILLKVARNBERGET

Ka 6 ERKKI FAHLESSON

H.nr 7:14 Söder om Kvarnberget.

Ka 16 PÅ LAPPVATTSRÅET

På Pär Jonsha myran.

St 14 HERMINASTIGEN

Viklunds hade sin betesmark på södra sidan sjön. Morgon och kväll rodde kvinnorna över sjön för att gå stigen till Lappbäcken där dom hade sin sommarlagård för att mjölka sina kor.

Hu 20 GETBACKS-LOVISA

Södra sidan byn vid Gerda Gustavsson.
Golvkällargropen finns kvar. Familjen bestod av två vuxna och två barn. Fadern dog ganska tidigt. Sonen Johan-Anton fick gå till grannarna och be om hjälp att bära faderns lik ut till farbar väg. Dottern var låghalt, hon kallades för “Hoppar-Anna”. Hon lärde sig till skräddare.
Huset såldes senare till en man som hette Furberg från Sjön. Hans fru tyckte inte om hans husköp. Hon sa: Han for till “Renbergshålet” och köpte sig ett öknamn. (Han blev kallad Getbacks-Furberg).

Hu 21 HEDÅKERN. Södra sidan byn

Johan Stefansson hade tänkt bygga en fastighet där. 1850 när laga skifte trädde i kraft skulle byakärnan sprängas. Han satte upp grundstenarna i tron att han skulle få Hedåkern och markerna runt om. Men när laga skifte kom och inmätning skedde fick han inte den marken. Grundstenarna finns kvar men inget hus blev byggt.

Tj 12 DALBACKEN GERDA GUSTAVSSON

Huset är byggt på tjärdalen.

Hu 22 STORMYRBRÄNNA

Öster om Brattlund.
En släkting till John Johansson hade synat ut och tänkt bygga där. Anders Staffansson- Lundberg, han kallade sig för Lundberg. Han gick på byn och filade sågar åt folk. På ungkarlstiden sjöng han ofta en ramsa där han gick. -”När jag bort går ingen maka gråter och när jag kommer åter bara ruskan hälsar mig.”
Han tyckte emellertid att det var för långt från Renbergsvattnet. Han gick alltid i näverskor och sa att det var en näverskomil mellan byn och platsen. (En näverskomil är den sträcka det tar att nöta upp ett par näversulor. ) Han bosatte sig då närmare byn, i Brattlund.
Han gifte sig och fick två söner, Frans och David. Anekdot: En dag när sönerna högg flis till en tjärdal bestämde dom sig plötsligt för att åka till Amerika. Dom högg yxan i huggkubben, gick hem, rakade sig, klädde om och reste till Amerika. Bara Frans återkom. Han blev predikant och 1929 höll han predikan på södra skolhuset.

STENSATTA KÄLLARE MED VÄLVT STENTAK

BÖRJE MARKLUND 1 ST
BIRGER NILSSON 1 ST
PETER JOHANSSON 1 ST
ERKKI FAHLESSON 2 ST
RUBIN LÖFROTH 1 ST
STIG RENSTRÖM 1 ST
NISSE LINDBLOM 1 ST
KJELL WALLMARK 2 ST
AXEL WIKLUND 1 ST
VILLE LARSSON 1 ST
TORSTEN LARSSON 1 ST
LARS LUNDSTRÖN 1 ST
JOHN JOHANSSON 1 ST
SUSANNE LINDGREN 1 ST
NISSE BRÄNNSTRÖM 1 ST

STENKÄLLARE MED ANNAN TAKKONSTRUKTION

HUGO MARKLUND Under stallet.
STIG RENSTRÖM Med betongtak.
NISSE LINDBLOM Med träöverbyggnad.
VILLE LARSSON Med träöverbyggnad.
SKRÄDDARE SVEDBERG
Där rasade taket och stängde inne en kapp strömming.(l kapp är 5,2 liter)
RICKARD OLOFSSON Under sommarstugan.
SKOGLUND
Med träöverbyggnad.
MILDRID OLOFSSON Under huset.
EMIL ANDERSSON Under sommarstugan.
ROLF LINDGREN Med träöverbyggnad.
ALLAN GUSTAVSSON Med träöverbyggnad.
RUBIN LÖFROTH Under huset.

STENÅLDERN I RENBERGSVATTNET

För ca 5000 år sedan var det stenålder i Renbergsvattnet.Att Renbergsvattnet var befolkat då bevisar dom många fynden som hittats runt om i byn.
Landet var för 5000 år 50 meter lägre. Havsstranden låg då i höjd med Renfors och Lappvattnet, en naturligt skyddad hamn med berg i både norr och söder. Lappbäcken var mer en flod på den tiden och båtar torde inte ha haft några problem att segla ända fram till byn. Längs Lappbäcken är det funnet många lösfynd av både skiffer och flinta.
Boplatsen skulle vara lättdränerad,till exempel sandhed eller en åsrygg.Och sådana ställen finns det gott om i Renbergs. Brännberget,Heden, Gåsnäset,Nisse Lindbloms och Hugo Marklunds är bara några av byns många fyndplatser.
Hugo Marklunds dräng hade en kartong med stenåldersredskap som han funnit i plogfårorna på backen framför huset. Tyvärr är det ingen som vet vart dom tog vägen sen.
Här nedan räknar vi upp vilka lösfynd som registrerats av olika Museer:

4 STENYXOR av skiffer
3 RÄTMEJSLAR av skiffer
4 PILSPETSAR av skiffer
2 YXOR av skiffer
2 SPJUTSPETSAR av skiffer
1 SKAFTHÅLSMEJSEL av skiffer
1 YXA av flinta
5 HACKOR av Norrbottenstyp
1 PRIMITIV KNIV av skiffer
4 YXOR av skiffer
1 SKRAPA av flinta
2 VERKTYG av sten
1 OBEARBETET flintablock

Tillsammans utgör dessa 31 fynd, och jämför man med närliggande byar finner man att dom flesta endast kan uppvisa 1/4 så många.